I veckan har jag funderat på om man inte ska ta och gå och se Roxette och The Baseballs på norrporten nu när de ska spela, men backade ut när jag insåg att det var så dyrt och jag inte är SÅ stort fan egentligen. Ville mest gå för skojs skull. Men i lördags när jag var på väg till jobbet ringde min styvfars kompis och sa att han hade biljetter att sälja - billigt eftersom att han köpt dem via jobbet. Jag och Petra funderade inte länge innan vi tackade ja. Det var en häftig kväll! The Baseballs röjde järnet, och Roxette var riktigt bra de med! Fast jag kan tycka att de hade lite för mycket lugna låtar och inte så mycket röj - där tog Baseballs och levererade istället. Fast å andra sidan har de gått ut med att det bara är en testturné, och med tanke på vad Marie Fredriksson vart med om med tumörer och vad vet allt så går det inte att kräva mycket mer heller. Men det är roligt att ha sett dem, lite kultur sådär. Det som sög rejält mycket apa däremot var att det var en och en halv timma mellan banden!! Sist jag var på konsert var det meningen att förbandet skulle dra upp stämningen i publiken så att de var varma och på bra humör när det stora bandet kom på. I det här fallet blev folk mest irriterade och sura när man bara skulle få stå still och vänta jättelänge