Innan nu i påsk kan jag inte minnas att jag har ett en enda lämmel i hela mitt liv. Det har jag tagit igen flera gånger om under de dagarna vi var i fjällen kan jag meddela! Det hela började med att jag och mamma var ute och gick en promenad kvällen då vi kom dit, och såg små orangea tussar ligga utspridda över vägen. Vi spekulerade huruvida detta var en räv som fastnat i nåt hjul och på ett mindre trevligt sätt blivit spridd över hela vägen. Men delarna tog ju aldrig slut nångång! Det var inte förrän vi gick in en bit på fjället och råkade ut för ett gäng lämlar som vi insåg att det var ju lämmelsplattar som låg över hela vägen!

Lämlar är väl det som man kan säga sammanfattar hela fjällen-vistelsen. Det ska uppenbarligen vara det värsta lämmelåret sedan 1970! De är väldigt söta, men kan bli oj så arga. Jag vet inte om ni har hört en lämmel som skriker, men de har verkligen en pipa som heter duga! http://www.youtube.com/watch?v=oqYr05j-8wM Där har ni ett litet klipp med en mycket upprörd lämmel. Han provocerar den visseligen bra mycket, men de låter verkligen sådär

Det var även helt sjukt sen att se på vägen efter ett par dagar (då det varit väldigt varmt och många kommit fram) att det låg flera hundra små lämmel-splattar bara på en 10-20 tal meters sträcka. Visste ni förresten att det här med lämmeltåg bara är en myt? Det var på 1960-talet när Disney spelade in en naturfilm om dem som de drev dem utför en klippa för att just illustrera deras så kallade "självmordsbenägenhet". Hemskt!!

Jag tycker att de är rätt söta faktiskt!